I helgen ska MP Gävleborg både ha kommun- och landstingsdagar för länet och årsstämma.

Då ska jag hålla två seminarier, det ena om folkhälsa och det andra om landstingspolitik i allmänhet. Men det är fler intressanta punkter på programmet i Söderhamn. Ett seminarium om vindkraft ska jag förstås vara med på och sedan ska vi diskutera det som faktiskt känns mest angeläget – om konsten att sitta i majoritet.

Här i Gävleborg har vi varit med i landstingsmajoriteten i nio år i rad nu och ändå är det väl känt att vi inte får till det riktigt. Alldeles för mycket energi går åt i onödan och alldeles för många möjligheter att påverka politiken går om intet för att vi som representerar ett (fortfarande) litet parti inte kan inse skillnaden mellan att sitta i majoritet eller opposition. När partimedlemmar och väljare i demokratisk ordning har valt ut ledamöter i en viss ordning och partiet dessutom bestämt att vi ska ingå i majoritet så tycker jag att det borde innebära en hel del i form av ansvar och skyldigheter.

För mig är det självklart att det betyder att vi samarbetar med andra partier i majoriteten, att vi då måste kompromissa och att vi genom det får möjlighet att förverkliga mycket, men inte allt, av vår politik. Allmänt sett innebär det också att det inte går att ta varje fråga för sig och att rösta med oppositionen. Det är inte heller en speciellt god idé att kasta sig över landstingsledningen när vi som parti faktiskt har ingått i den i mer än nio år. Så vi har en del att prata om i helgen, som ni förstår.

Annars har det varit en ganska bra vecka, där återbud till några sammanträden gjort att jag både medverkat i radion, skrivit en debattartikel om förnybar energi och bloggat. Radiointervjun byggde på en debattartikel om övervikt som jag tidigare skickat till dem. Eftersom den har fyllt sin funktion där lägger jag ut den här:

Viktig politik mot övervikt och fetma

Det är väl känt att människor i Gävleborg har problem med vikten. Den senaste befolkningsenkäten visar att hälften av länets kvinnor och mer än hälften av länets män har övervikt eller fetma.

Det finns samtidigt undersökningar som visar att hälso- och sjukvården tar problemet på allvar. I senaste redovisningen var Gävleborg bäst i landet på att skriva ut fysisk aktivitet på recept. I Vårdbarometern 2008 och 2009 var vårt län bäst på att ta upp levnadsvanor med de som söker vård. Förklaringen till att vi inte ser några resultat av detta än är att det inte räcker med att enbart ge råd till enskilda människor, även om det också är viktigt.

Det som kan verka utmanande, men som jag som politiker inte kan blunda för, är att övervikt och fetma har en tydlig koppling till låg utbildningsnivå och andra sociala och ekonomiska faktorer. Så det är egentligen inte konstigt att Gävleborg, med landets lägsta utbildningsnivå och den högsta arbetslösheten, också har de största viktproblemen.

 Det som gör enskilda människors vikt till ett samhällsproblem är förstås att det handlar om att många är drabbade och att det påverkar hälsan och medellivslängden i hela befolkningen. Risken att få hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och vissa typer av cancer ökar när vikten ökar. En titt i dödsorsaksregistret bekräftar den här dystra bilden.

 Samhällets svar på att ohälsan i Gävleborg är ett allvarligt problem är att skapa ett samarbete på bred front. I det deltar kommunerna, landstinget, länsstyrelsen och regionförbundet, men även andra, som föreningar, studieförbund och arbetsgivare ska komma med på sikt. Samarbetet inleds nu i vår med att alla kommuner och landstinget ska ta politiska beslut om ”Gemensamma utgångspunkter för arbetet med att förbättra befolkningens hälsa i Gävleborg”.

 Till sist, är jag mycket glad att Livsmedelsverket använder sin samlade kunskap och diskuterar lågkolhydratkosten på sin hemsida. För jag är övertygad om att det inte finns några enkla lösningar när det gäller övervikt och fetma, i alla fall inte om det ska vara fungera för många i längden. I ett hållbart samhälle är jämlikhet, jämställdhet och god hälsa lika viktigt som att värna klimatet, miljön och den biologiska mångfalden. Då håller det inte att basera kosten på mycket kött och animaliskt fett. Det skulle säkert gynna fler om det blev en prisökning (skatt) på socker och andra snabba kolhydrater och motvarande prissänkning (subvention) på grönsaker och frukt.

 Maria Aspers, landstingsråd (MP) med ansvar för folkhälsa och miljö

Idag har det varit en artikel i Arbetarbladet om att vi bloggar för lite i landstinget. Framförallt vi som sitter med i majoriteten. På landstingets hemsida har jag bara haft ett enda inlägg under 2011, men läser man det förstår man kanske varför.

Här på MP-bloggar har jag åstadkommit ett tiotal inlägg, sammanlagt. Inte bra, jag vet…

Mitt enda försvar är att jag valt att prioritera politiken - i form av verkliga förändringar - framför bloggandet. Så därför lämnar jag nu en rapport om det viktigaste som hänt under 2011. Det är inte bara sådant som vi i MP har fått igenom, utan vad hela majoriteten i Gävleborg (S-C-MP) har åstadkommit tillsammans. Så här ser det ut i min version, med tyngdpunkt på det jag tycker har varit viktigast:

Första året på mandatperioden är avklarat. MP ingår även nu i majoriteten i landstinget, tillsammans med S och C. Samarbetet har fungerat fortsatt bra och vi har fått ordning på en hel del, även om vi har mycket kvar att göra och även en del att se fram emot.

Till det positiva hör till exempel beslutet att upphandla egen vindkraft, utdelningen från kömiljarden, planer på miljardinvestering i lokaler och resultatet från medarbetarenkäten.  Viktigt för MP har även varit ny inköpspolicy, med miljö- och andra hållbarhetskrav inskrivna, och att vi är bäst i landet på att skriva ut fysisk aktivitet på recept.

Annars har 2011 varit ett år av processer inom flera olika områden. De har handlat om:

• Kollektivtrafiken, där landstinget tar över ansvaret och ökar ramen
• Hemsjukvården, där kommunernas övertagande blivit framflyttat ett år
• Regionfrågan, där landstinget ska ansöka om egen region för Gävleborg efter kommunernas klartecken
• Regional kulturplan, där ett förslag ska ut på remiss nu under våren 2012
• Folkhälsa, som har varit ute på remiss och där gemensamma utgångspunkter ska antas i år 2012
• Nytt måldokument för landstinget, där partigrupperna i majoriteten och hela landstingsstyrelsen har deltagit i arbetet

Det kommande året ska även miljöfrågorna processas i hela styrelsen och i partigrupperna eftersom vi ska ta fram ett nytt miljöprogram för landstinget som ska gälla åren 2013-16. Samma år som det börjar gälla ska länet förresten vara värd för en stor europeisk konferens om hållbart resande.

Vill du läsa mer om något av detta kan du gå till Landstinget Gävleborg  och även klicka på Tidigare nyheter.

Maria Aspers, landstingsråd (MP)

För att förbättra sammanhållningen i nuvarande majoritet i landstinget, som består av S-C-MP, har vi vid ett tillfälle under våren träffat en lagbyggare (min översättning av teambuilder). Hon har citerat Edit Södergran och sagt till mig att ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är”.

Så jag lyder det rådet och har ägnat de senaste dagarna åt att fundera över vad jag gjort under mina mer än 16 år i politiken. Det har varit en intressant tillbakablick, för jag ser i pressklipp och annat att mycket har blivit gjort. Då menar jag inte i form av motioner och interpellationer, inte i form av ändrade formuleringar här och där, utan verkliga, positiva och utvecklande förändringar. 

Vad det är och hur det gick till ska jag inte ta upp i detalj nu, men det ska bli kul att skriva en hel bok om det, när jag har gått i pension om några år. För att ändå ge några smakprov handlar det om Ockelbo kommuns köp av Wij herrgård (en förutsättning för att Wij trädgårdar senare skulle kunna etableras där), när MP såg till att det inte blev sopförbränning i Gävle (jag satt då i Gästrike Återvinnares styrelse) och sist men inte minst när vi bildade en blocköverskridande majoritet i landstinget.  

För jag vet trots allt att en av de viktigaste framgångsfaktorerna när man ingår i majoritet är att vara en lagspelare och inte ständigt ta åt sig äran av enskilda beslut. Detta i sin tur är förstås frustrerande för partiet, som vill att vi ska synas och höras mer. Men som företrädare för ett (då) litet parti är det bara genom samarbete man får positioner och inflytande och möjlighet att påverka framtiden.

Nåväl, de senaste dagarna har jag i alla fall synts och hörts ovanligt mycket. Idag har aktuella tidningar tagit in mitt svar på Alf Norbergs senaste påhopp. Så här låter det i oavkortad version:

En hejare på lögner och härskartekniker

 Alf Norberg befinner sig i ett politiskt vakuum och väjer inte för att ta till rena lögner om Miljöpartiet, samt förlöjliga och osynliggöra mig som majoritetspolitiker. Så förutom att sätta sin egen trovärdighet på spel med falska anklagelser visar han sig vara en hejare på att använda de så kallade härskarteknikerna.

Låt oss börja med undanhållande av information. Alf Norberg använder den härskartekniken genom att förtiga det viktigaste politiska beslutet för landstingets nuvarande miljöarbete, nämligen Miljöprogram för 2009-2012. Jag som landstingsråd ansvarade för att ta fram en ny, reviderad version med tydliga, tuffa mål för koldioxid, kemikalier osv. Det var en stor politisk framgång för Miljöpartiet när det antogs av ett enigt landstingsfullmäktige 2008. Miljöprogrammet används aktivt och förra året tillkom ett nytt mål om smittförande/kliniskt avfall, d v s det som tidigare kallades riskavfall. Det har även legat till grund för landstingets avtal med länsstyrelsen om de regionala miljömålen, där landstinget var bland de första att teckna ett sådant avtal.

För att osynliggöra mig ger han bilden av att det enda jag gör är att lägga särskilda yttranden. Detta trots att det skett ett fåtal gånger och i de flesta fall för att förtydliga ett ställningstagande, till exempel om regionfrågan, nya arvoden och parkeringshus. Det senaste har dessutom haft effekt. När jag var ensam om att yttra mig över parkeringsproblemet i Hudiksvall startade en process som ledde till att hela majoriteten diskuterade långsiktiga klimat- och miljöfrågor. Därefter tillfördes viktiga skrivningar om bästa miljöval, alternativ energi och vindkraft i budget- och planeringsförutsättningarna. Så fortsättning följer garanterat.

För att förlöjliga mig kallar han mig larvig, tramsig, ologisk mm. Själv har Alf Norberg inga problem med att vara ologisk. Han skriver till exempel att vi har duktiga miljötjänstemän, vilket är sant. Ändå anser han att det är bra att fullmäktige tar detaljerade, icke beredda beslut om när och hur ny teknik ska införas. Frågor som tjänstemännen klarar mycket bättre, i rätt tid och därmed till en lägre kostnad, om de får det förtroendet.

Mest uppseendeväckande är ändå att en vänsterpartist som Alf Norberg, med jämställdhet som hjärtefråga, ens kan komma på tanken att använda härskartekniker mot en annan politiker. Så fundera på denna fråga: Hade han uttryckt sig på samma sätt om jag varit man? 

Maria Aspers, landstingsråd (MP)

Det har varit en bra vår i politiken. Den nya majoriteten i Landstinget Gävleborg, som består av S-C-MP, går från klarhet till klarhet. Vi har minskat köerna mest i hela Sverige, vårt upplägg för hälsoval har varit lyckat och ekonomin är under kontroll. För mig som landstingsråd med ansvar för folkhälsa och miljö går det också bra. Det mest glädjande är att vi är klart bäst i landet på fysisk aktivitet på recept och att vi seriöst undersöker möjligheterna att köpa egen vindkraft.

Detta har tydligen blivit för mycket för vår tidigare samarbetspartner Alf Norberg (V). Han har i ett par debattartiklar, kommentarer och blogginlägg gått till hårt angrepp mot MP och väjer inte för att använda rena lögner och härskartekniker mot mig som partiföreträdare. Han retar sig framförallt på att jag inte går till öppen konfrontation mot majoriteten. Varför skulle jag göra det? Jag vet ju av erfarenhet att det är betydligt mer framgångsrikt att ha ett bra samarbetsklimat och på det sättet förverkliga politiken. 

Mitt första, snälla svar till honom, som samtliga tidningar nu har publicerat, låter så här:

MP i majoritet tar miljöansvar – på riktigt!

 Alf Norberg tar till storsläggan och anklagar Miljöpartiet för bedrägeri (!) för att vi tyckte det var onödigt att stödja hans och Vänsterpartiets två tillägg i ärendet om parkeringshuset i Gävle. Tyvärr har Alf Norberg och övriga som stödde hans förslag inte förstått ärendet riktigt. Hade de gjort det hade de inte behövt dessa tillägg, de heller. För det framgår av handlingen och miljökonsekvensbeskrivningen att bara genom att förse parkeringshuset med sedumtak så är problemet med regn- och smältvatten i stort sett löst. Eftersom sedum är en växt tar vi helt enkelt naturen till hjälp och låter taket suga upp det mesta av det vatten som hamnar där. Den lilla mängd vatten som trots detta hamnar inne i huset tas om hand som övrigt dagvatten. Det är alltså helt onödigt att be om ytterligare beskrivningar om hur detta problem ska lösas. I alla fall när det gäller dessa 200 nya parkeringsplatser.

 Alf Norberg verkar inte heller ha läst majoritetens särskilda yttrande ordentligt. Det handlar framförallt om hur vi kommer att hantera de befintliga parkeringarna. Vid sjukhuset finns över tusen platser utomhus, som fortsätter att vara en miljörisk för den vattentäkt som finns under sjukhuset. Här vill majoriteten på sikt återställa dessa till parkmark, gång- och cykelvägar. Men det förutsätter samtidigt att antalet bilar minskar. Vi är övertygade om att en fortsatt satsning på kollektivtrafik och bättre stöd till de som går eller cyklar kan bidra till det. Även det nya patienthotellet och ökat användande av IT i vården kommer att minska bilåkandet på sikt.

 När vi i majoriteten insåg att detta mer långsiktiga tänk låg utanför själva byggärendet valde vi att lägga ett särskilt yttrande. Vi ville helt enkelt sätta in parkeringshuset i ett större och mer långsiktigt sammanhang. För helhetsbildens skull nämndes också möjligheten att förse huset med laddstolpar och solceller. Även här har vi som ansvarfulla majoritetspolitiker försäkrat oss om att huset är förberett för laddstolpar för elbilar, så att de kan kopplas in så fort behovet finns. Vi räknar med att landstinget kommer att vara bland de första som har det behovet. Landstinget ingår redan i en gemensam upphandling, med option på tre elbilar, vilket är väl känt hos vår fastighetsavdelning.

 Så svaret på Alf Norbergs frågor är: Nej, på båda. Jag är glad och nöjd när hela fullmäktige engagerar sig i miljön. Jag är också glad att oppositionen vill ha tydliga beslut på området, även om de denna gång bara slog in dörrar som majoriteten redan hade öppnat. Så i detta fall leder deras onödiga och detaljstyrande tillägg bara till en del merarbete och merkostnader för landstinget, tyvärr.

 Vi i Miljöpartiet har anledning att vara stolta över att ha ansvar för miljöfrågor i landstinget. I nuvarande majoritet med S och C har vi en konstruktiv och resultatinriktad politik för miljö och klimat. Med ansvar och framtidstro gör vi allt från att verkligen minska riskavfallet till att undersöka möjligheterna med egen vindkraft, för att nämna två aktuella exempel.

Så tvärtemot vad Alf Norberg insinuerar tar vi miljöfrågorna från marginalen till mittfåran och gör verklighet av dem. Nu vet vi vad det är att ta miljöansvar – på riktigt. Inte minst för att det nästan alltid leder till besparingar och därmed mer pengar till vården, trafiken och kulturen.

Maria Aspers, landstingsråd (MP)

Det är söndag och en vecka kvar till valet. Återigen nya nedslående opinionsundersökningar på radion. Jag är inte den enda som är förvånad över att svenska folket verkar vara berett att sälja ut ett av världens mest jämlika och jämställda samhällen för att få några hundra, eller för höginkomsttagare några tusen, mer i plånboken.

Men slaget är inte förlorat! Andelen osäkra väljare är fortfarande väldigt hög och de rödgröna tjänar på ett ökat valdeltagande. Så det har stor betydelse vad vi gör och säger denna sista vecka före valet.

Jag blir därför väldigt glad att en av MP Gävleborgs:s landstingskandidater, Ann-Britt Lindmark-Lagerwall från Hudiksvall, har fått in en tung allmänpolitisk debattartikel i hälsingetidningarna. Den sammanfattar tydligt vad som hänt med ojämlikheten i Sverige de senaste åren. Rubriken är: Högerpolitik hotar folkhälsan 

För det är ju vetenskapligt bevisat att alla, även de rikaste, mår bättre och lever längre i mer jämlika samhällen. Boken ”Jämlikhetsanden”, som är skriven av två engelska forskare, har på ett slående sätt visat att det finns ett direkt samband mellan jämlikhet och folkhälsa. De jämför både mellan länder och mellan olika stater i USA och skillnaden är odiskutabel.

När de beskriver ojämlikhetens pris framträder en bild där fetma, tonårsfödslar, psykisk ohälsa, drogproblem, våld och annan brottslighet ökar med ökade inkomstskillnader. Till sist har de även tittat på den sociala rörligheten, som också är mindre där ojämlikheten är större.  Där ligger USA, med sin amerikanska dröm (!),  i botten medan Norge, Sverige och Danmark ligger i toppen och har den klart största sociala rörligheten.

Jag hoppas jag får möjlighet att utveckla detta resonemang imorgon i radions P4, då det är landstingsdebatt mellan kl 15.05 och 17.30.

För eftersom regeringens ekonomiska politik slår direkt på folkhälsan finns det all anledning att visa hur den påverkar landstingets möjligheter att möta ohälsan. De områden vi i Gävleborg har växande problem med är övervikt/fetma och psykisk ohälsa, framförallt bland yngre och särskilt för flickor/kvinnor. Det måste vi bara få fram!

Valrörelsen rullar på i allt hastigare tempo och media ligger på som aldrig förr. Blir kontaktad av lokaltidningar och Dagens samhälle, bland annat om den aktuella frågan om vem som tar vem i landstinget. Får även vara med i TV,  radio och på en och annan blogg. Samtidigt finns den vanliga agendan kvar med sedan länge inplanerade möten för landstingsstyrelsen och landstingsråden.

I valtider slits jag inom några timmar mellan att formulera långsiktiga visioner om det ideala, hållbara samhället till att lösa dagsaktuella problem i landstinget. Samtidigt pågår arbetet med att ta fram en realistisk budget för nästa år. En budget i balans måste nämligen förberedas och överlämnas till dem som ska leda landstinget då – oavsett vilka det blir – för vi/de inte hinner göra det själva efter valet.

Därför måste jag tacka de andra miljöpartister på landstingslistan som ger mig möjlighet att vara med och skriva debattartiklar som förtydligar MP:s egen politik och som jag inte hinner och förmår formulera på egen hand just nu.

Det tyder på att MP denna gång kommer att få en landstingsgrupp som vet hur man håller ihop!

Först var det Arbetarbladet som publicerade båda debattartiklarna, en om grön folkhälsa och en om grön politik i landstinget.

Nu har även Hälsingetidningar publicerat Grön folkhälsa ökar jämlikheten och Landstinget behöver grön politik.

Miljöpartiet har nyligen genomfört en valturné i länet. Vår riksdagskandidat Bodil Ceballos  och jag har mellan studiebesök och diskussioner delat ut hundratals små broschyrer om MP:s sjukvårdspolitik. 

Broschyren heter Hälsofrämjande hälso- och sjukvård och ger en bra bild av Miljöpartiets landstingspolitik. Det handlar förutom om sjukvård även om mat, äldre, läkemedel, barn och miljö. Den visar därmed prov på den helhetssyn på människan som Miljöpartiet står för.

Vill du ha den så finns den säkert i många av MP:s valstugor. I Gävle finns den garanterat.

När jag läser broschyren så inser jag samtidigt att vi i Gävleborg redan har kommit långt på flera områden som beskrivs i broschyren och som handlar om hälsofrämjande vård.  Det gäller till exempel följande i Landstinget Gävleborg:

• att alla hälsocentraler redan har psykosociala team för att möta den ökande psykiska ohälsan och att de även ska kunna ta emot barn och ungdomar (vilket är något helt nytt)
• att länet satsar på barn och ungdomar och deras hälsa genom att även ha familjecentraler och ungdomsmottagningar runt om i länet
• att landstinget gör en stor satsning på läkemedelsgenomgångar för äldre och har drivit projekt för att få ner användningen av sömnmedel för alla åldrar
• att landstinget satsar på de äldre genom att bygga upp ett geriatriskt kompetenscentrum i länet
• att vi har beroendemottagningar i hela länet i samarbete med kommunerna
• att vi uppmärksammats nationellt för att vi börjat arbeta med hälsa och levnadsvanor i psykiatrin

 Detta är saker som nuvarande och tidigare majoriteter har beslutat om gemensamt, men ni förstår säkert att MP har haft betydelse här eftersom det handlar mycket om tidiga insatser och därmed en mer hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande vård.  Folkhälsa och miljö är MP:s och därmed mitt ansvarsområde denna mandatperiod.

 Även i övrigt är vi nöjda med följande politiska framgångar:

• Decentralisering och närvård i sjukvården och dessutom två akutsjukhus kvar. Nej till slutförslaget i den strategiska planen om att bara satsa på Gävle som akutsjukhus.
• Lyckad kösatsning. Landstinget klarade vårdgarantin och fick därmed del av kömiljarden 2009.
• Ekonomin under kontroll. Positivt resultat och låg kostnadsutveckling. Två divisioner har fortfarande underskott, men mindre än tidigare. Landstinget som helhet går ihop.
• Avgränsad upphandling av Bollnäs sjukhus. Verksamheten inom medicin och operation läggs ut på entreprenad i fem år, med möjlighet att förlänga avtalet. Förhoppningen är att verksamheten ska utvecklas och rekryteringen underlättas.
• Vårdvalsupplägg med hälsoinriktning som därför heter Hälsoval här. Beskrivningen av uppdraget inleds med det förebyggande arbetet. Kvalitetsersättning betalas ut för fysisk aktivitet på recept och hälsosamtal. Tack vare geografisk ersättning har länet fått entreprenörer utanför större tätorter som i Alfta, Harmånger och Ljusne.
• Start av nya effektiviserings- och utvecklingsarbeten i vården i form av ”Hållbar väg” och ett arbete med ordnat utmönstrande som kallas ”Öppna medicinska prioriteringar”.
• Inga besparingar inom kultur och utbildning under mandatperioden. Extra satsning på kollektivtrafiken genom utökning av ramen med fem miljoner krornor.
• Nytt miljöprogram med höga ambitioner när det gäller sänkning av koldioxidutsläpp, kemikaliearbetet, miljöbilar (100%), ekomat (30%) mm.
• Gratis sjukresa med tåg och buss. Höjda egenavgifter för taxi och egen bil. Avgift även på ambulans.
• Förstärkt folkhälsoarbete. Mer pengar till kommunernas folkhälsoarbete. Folkhälsan har lyfts till landstingsstyrelsen och dess hälso- och sjukvårdsutskott.
• Bättre formuleringar kring hälsa, miljö och hållbarhet, inkl sociala och etiska krav, i måldokument, planer och policydokument.
• Fritt inträde till länsmuseet.

Mp har haft ansvarsområdet folkhälsa i snart två mandatperioder och miljö snart en mandatperiod. Några konkreta resultat att glädjas över är att vi är bäst i landet på att jobba med levnadsvanor i vården (enligt Vårdbarometern 2009 och 2010), att vi hörde till de bästa landstingen (2:a) i en klimatranking 2007 och att vi som första landsting har certifierat samtliga folkhögskolor enligt ISO 14001.

Även om jag numera vet att det går att bidra till ett nytt och bättre samhälle genom att arbeta politiskt, så måste jag erkänna att politikerföraktet vid flera tillfällen har fått mig att vilja hoppa av. Jag känner inte alls igen mig i den karikatyrbild av politiker som finns och sprids, inte sällan av politiker själva.

Visst kan jag erkänna att risken finns att den som håller på länge förändras och att det ligger en del i det slitna uttrycket att makt korrumperar. Men för att inte hamna där gäller det att vara självkritisk, tror jag . Själv brukar jag stanna till då och då och ställa några kontrollfrågor. Då kan det låta så här: 

Varför håller jag på med politik?

Gör jag det för pengarna?

Är det viktigt för mig att få uppmärksamhet?

Sen gäller det att svara ärligt också förstås. Mina svar för dagen låter så här:

Jag arbetar politiskt för jag vill göra vad jag kan för att rädda den här vackra blå planeten åt de människor, djur och växter som lever här nu och som kommer att göra det i framtiden.

Nej, de höga arvoden vi får under några aktiva år är inget man kan planera och leva efter. Eftersom valresultat, majoritetsförhållanden, eventuell valsamverkan och till och med avhopp direkt påverkar vilka som innehar poster, så riskerar man att få en osäker tillvaro ekonomiskt. En stor del av inkomsten kan försvinna från en dag till en annan.

Så till uppmärksamheten och att vara en offentlig person. Personligen tycker jag inte om att synas i media, eller bli igenkänd på stan. Däremot har jag börjat vänja mig vid det, liksom att argumentera och göra långa inlägg i fullmäktige. Det hör ju till det sätt vi arbetar på, så här gäller det att vara bra på det helt enkelt.

Till sist kan jag inte låta bli att undra över de politiker som själva underblåser politikerföraktet för att vinna billiga, politiska poäng. Hur tänker dom egentligen? När de väl har fått riktig fart på föraktbrasan, tror de då att de själva bara kan gå därifrån utan att ens bränna sig. De är ju trots allt politiker de också och en underskrift under ett elakt, lögnaktigt inlägg borde inte fungera som skydd.

Min enkla slutsats är att politikerföraktet drabbar alla, även de politiker som är med och sprider det!