I helgen ska MP Gävleborg både ha kommun- och landstingsdagar för länet och årsstämma.
Då ska jag hålla två seminarier, det ena om folkhälsa och det andra om landstingspolitik i allmänhet. Men det är fler intressanta punkter på programmet i Söderhamn. Ett seminarium om vindkraft ska jag förstås vara med på och sedan ska vi diskutera det som faktiskt känns mest angeläget – om konsten att sitta i majoritet.
Här i Gävleborg har vi varit med i landstingsmajoriteten i nio år i rad nu och ändå är det väl känt att vi inte får till det riktigt. Alldeles för mycket energi går åt i onödan och alldeles för många möjligheter att påverka politiken går om intet för att vi som representerar ett (fortfarande) litet parti inte kan inse skillnaden mellan att sitta i majoritet eller opposition. När partimedlemmar och väljare i demokratisk ordning har valt ut ledamöter i en viss ordning och partiet dessutom bestämt att vi ska ingå i majoritet så tycker jag att det borde innebära en hel del i form av ansvar och skyldigheter.
För mig är det självklart att det betyder att vi samarbetar med andra partier i majoriteten, att vi då måste kompromissa och att vi genom det får möjlighet att förverkliga mycket, men inte allt, av vår politik. Allmänt sett innebär det också att det inte går att ta varje fråga för sig och att rösta med oppositionen. Det är inte heller en speciellt god idé att kasta sig över landstingsledningen när vi som parti faktiskt har ingått i den i mer än nio år. Så vi har en del att prata om i helgen, som ni förstår.
Annars har det varit en ganska bra vecka, där återbud till några sammanträden gjort att jag både medverkat i radion, skrivit en debattartikel om förnybar energi och bloggat. Radiointervjun byggde på en debattartikel om övervikt som jag tidigare skickat till dem. Eftersom den har fyllt sin funktion där lägger jag ut den här:
Viktig politik mot övervikt och fetma
Det är väl känt att människor i Gävleborg har problem med vikten. Den senaste befolkningsenkäten visar att hälften av länets kvinnor och mer än hälften av länets män har övervikt eller fetma.
Det finns samtidigt undersökningar som visar att hälso- och sjukvården tar problemet på allvar. I senaste redovisningen var Gävleborg bäst i landet på att skriva ut fysisk aktivitet på recept. I Vårdbarometern 2008 och 2009 var vårt län bäst på att ta upp levnadsvanor med de som söker vård. Förklaringen till att vi inte ser några resultat av detta än är att det inte räcker med att enbart ge råd till enskilda människor, även om det också är viktigt.
Det som kan verka utmanande, men som jag som politiker inte kan blunda för, är att övervikt och fetma har en tydlig koppling till låg utbildningsnivå och andra sociala och ekonomiska faktorer. Så det är egentligen inte konstigt att Gävleborg, med landets lägsta utbildningsnivå och den högsta arbetslösheten, också har de största viktproblemen.
Det som gör enskilda människors vikt till ett samhällsproblem är förstås att det handlar om att många är drabbade och att det påverkar hälsan och medellivslängden i hela befolkningen. Risken att få hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och vissa typer av cancer ökar när vikten ökar. En titt i dödsorsaksregistret bekräftar den här dystra bilden.
Samhällets svar på att ohälsan i Gävleborg är ett allvarligt problem är att skapa ett samarbete på bred front. I det deltar kommunerna, landstinget, länsstyrelsen och regionförbundet, men även andra, som föreningar, studieförbund och arbetsgivare ska komma med på sikt. Samarbetet inleds nu i vår med att alla kommuner och landstinget ska ta politiska beslut om ”Gemensamma utgångspunkter för arbetet med att förbättra befolkningens hälsa i Gävleborg”.
Till sist, är jag mycket glad att Livsmedelsverket använder sin samlade kunskap och diskuterar lågkolhydratkosten på sin hemsida. För jag är övertygad om att det inte finns några enkla lösningar när det gäller övervikt och fetma, i alla fall inte om det ska vara fungera för många i längden. I ett hållbart samhälle är jämlikhet, jämställdhet och god hälsa lika viktigt som att värna klimatet, miljön och den biologiska mångfalden. Då håller det inte att basera kosten på mycket kött och animaliskt fett. Det skulle säkert gynna fler om det blev en prisökning (skatt) på socker och andra snabba kolhydrater och motvarande prissänkning (subvention) på grönsaker och frukt.
Maria Aspers, landstingsråd (MP) med ansvar för folkhälsa och miljö